Reseberättelse från en månad på Käkkirurgiska kliniker i Seattle, Washington, USA
ST-tandläkare Olof Björnsson, Käkkirurgiska kliniken, Universitetssjukhuset MAS, Malmö
Jag har haft privilegiet att under juli 2005 få besöka och auskultera vid olika käkkirurgiska kliniker i Seattle. Det har varit en mycket intensiv och lärorik period som har passat väl in så här mot slutet av min ST utbildning.
Det hela började med att min handledare professor Jan Rosenquist hösten 2004 kontaktade dr. Roger West i Seattle, för att undersöka möjligheterna för mig att kunna få komma dit. Dr. West återkom under våren 2005 med ett detaljerat program där jag under en månad fick möjligheten att rotera på flera käkkirurgiska kliniker under så kallade ”observation privileges”. Vistelsen planerades in under sommaren, då detta är den tid på året då det utförs mest ortognatkirurgi. Den 23 juni 2005 bar det iväg till USA och Seattle.
De två första veckorna var jag hos dr. Roger West och dr. Dale Bloomquist och följde den ortognatkirurgiska verksamheten. Den tredje veckan var jag hos dr. Mark Egbert på Childrens Hospital för att få en inblick i behandlingen av kraniofaciala syndrom. Den fjärde veckan spenderade jag på det stora traumasjukhuset Harborview Hospital samt på den käkkirurgiska kliniken vid University of Washington Medical Center.
Dr. Roger West, DMD, BS, Northwest Center for Corrective Jaw surgery, Providence Medical Center, Seattle, Washington, USA. Dr. West har tidigare varit ansvarig för specialistutbildningen i OMS i Seattle, men bedriver sedan 1982 omfattande ortognatkirurgi i privat praktik. Han arbetar mycket metodiskt och rationellt och har alltid tre assisterande operationssköterskor. Arbetsdagarna är långa och startar vanligtvis klockan 05.15 med modellkirurgi samt rondning av inneliggande patienter. Klockan 07.30 startar första operationen. Det opereras 4-5 dagar i veckan (mån, tis, tors, fre + ev. lör) och onsdagar är mottagningsdag. Patienter som endast erhåller mandibulär kirurgi kan tack vare en effektiv anestesiologisk behandling mobiliseras snabbt och går oftast hem samma dag.Alla patienter som erhåller maxillär kirurgi får dock stanna kvar ett dygn på sjukhuset. Le Fort I osteotomierna utförs mycket exakt och det är sällan som maxillan ”fraktureras ner”. Höftben används frekvent för att rekonstruera den defekt som uppkommer i samband med en framflyttning av maxillan. |
|
Dr. Dale Bloomquist, DDS , MS , Swedish Hospital and Medical Center , Seattle , Washington , USA . Dr. Bloomquist arbetar även han i privat praktik med i princip uteslutande ortognatkirurgi. Även här är arbetstempot högt och dr. Bloomquist utför själv 450 ortognatkirurgiska operationer årligen! De kirurgiska teknikerna skiljer sig något från dr. West men båda arbetar med bilaterala sagital split osteotomier (BSSO) för både mandibulär fram- och tillbakaflyttning samt ofta med maxillär tranversell expansion samt mandibulär kompression. Den maxillära kirurgin utgörs av hela eller delade Le Fort I osteotomier. I vissa fall utförs även osteotomier på Le Fort II nivå. Under den mest intensiva dagen hos dr. Bloomquist så utförde han 6 BSSO och ett bimaxillärt ingrepp. Detta gav utmärkta möjligheter att få en god inlärning av specifika kirurgiska moment. |
|
Children’s Hospital and Medical Center På Children’s Hospital fick jag följa dr. Mark Egbert som enbart arbetar med pediatrisk oral- och maxillofacial kirurgi. Han ingår tillsammans med pediatriker, neurokirurg, plastikkirurg och ortodontist i det kraniofaciala teamet för syndrompatienter. Upptagningsområdet är stort och innefattar en stor del av nordvästra USA. Här fick jag bl.a. se ett stort antal bentransplantationer på olika typer av LKG-defekter, extirpation av en stor keratocysta samt behandling av en patient med hemifacial atrofi.
|
|
Harborview Medical Center Harborview är Seattles stora traumasjukhus med ett upptagningsområde på drygt 1,5 miljoner invånare. Sjukhuset ligger i den högst belägna delen av staden och från den käkkirurgiska kliniken har man en vidunderlig utsikt över hamnen och havet. Ansiktsfrakturer opereras av både käkkirurger, öron-näs-halskirurger och plastikkirurger var för sig – det beror på vem som först blir kontaktad från ”ER”. Operationsdagar är måndag, onsdag och fredag och dessa fylls till största delen av trauma men även annan käkkirurgisk behandling i form av dentoalveolärkirurgi, distraktionbehandlingar samt patologi. Under en av mina dagar på Harborview så opererades 6 mandibelfrakturer. Allvarliga odontogena spatieinfektioner var relativt vanliga och behandlades ofta under jourtid. Behandlingen var ofta invasiv med extraorala incisioner för dränage. Dessutom användes bredspektrum antibiotikum mera rutinmässigt. |
|
ST-utbildning i käkkirurgi vid University of Washington
Vid mina besök på Harborview, Childrens Hospital och den käkkirurgiska kliniken på University of Washington så träffade jag fyra av de totalt åtta ST-tandläkarna i käkkirurgi i Seattle. Utbildningen i Seattle är fyra år och helt baserad på tandläkar-examen. De flesta påbörjar sin ST-utbildning direkt efter tandläkarutbildningen och söker in på sina betyg från universitetet. Varje år tar man in två nya ST som under sina fyra år roterar på de olika sjukhusen och exponeras på så vis för de olika profilområdena som varje sjukhus har. Arbetspassen för ST är långa främst pga. en stor mängd sjukhusbaserad jour. En normal arbetsvecka för förstaårs ST är ca. 80 timmar. Sistaårs ST, så kallade chief residents, fungerar som bakjour åt de yngre men givetvis finns även en färdig specialist i bakjour-systemet.
Under hela vistelsen i Seattle blev både jag och min familj mycket väl mottagna och väl introducerade i det sociala livet. Händelser som att få fira ”4th of July” med våra amerikanska vänner ger härliga minnen att tänka tillbaka på.
Jag skulle därför avslutningsvis vilja framföra ett stort tack till flera personer. Professor Jan Rosenquist som initierade resan genom att etablera kontakt med dr. West. Dr. Roger West och Mrs. West för deras enorma gästfrihet och oerhörda omtänksamhet. Utan deras engagemang hade resan ej varit möjlig att genomföra. Jag vill även tacka dr. Dale Bloomquist, dr. Mark Egbert, professor emeritus Philip Worthington, dr. Lena Omnell, dr. Ross Beirne och dr. Jessica Lee för att på ett utmärkt sätt guidat mig genom käkkirurgin i Seattle.
Ett stort tack även till Svensk Käkkirugisk Förening, European Association for Cranio-Maxillofacial Surgery, Straumann och Friadent som genom resestipendium har stöttat denna vistelse.
Olof Björnsson
2005-09-21