Sex månader down under. I slutet av juli 2002 anlände jag tillsammans med min familj till Melbourne, Australien. Orsaken var ingen semester resa utan vi skulle bo där i 6 månader. Jagskulle tillbringa tiden vid Oral and Maxillofacial Unit vid the Royal Melbourne Hospital och där fylla en plats som registrar. Austarlien, ett gigantiskt land med en liten befolkning. Det bor 19 miljoner människor där och de flesta bor i städerna. I Melbourne har en befolkning på ca 3,5 miljoner människor vilket gör det till en stor stad. Att Australien är ett invandrar land märks tydligt var man än befinner sig. Man möts av asiatiska ansikten, grekiska och italienska namn och många som inte behärskar engelska utan bara kan kommunicera på sitt eget modersmål. Vi installerade oss i en lägenhet inte alltför långt från city och mitt arbete. Mina två äldsta barn fick börja i en närliggande skola. Min fru Annika har varit hemmafru och tagit hand om vår 2-åring. Royal Melbourne Hospital är Melbournes äldsta sjukhus och ligger granne med Melbourne University och är ett undervisningssjukhus. Man har ca 400 bäddar och de flesta specialitéer är representerade. Barn och kvinnosjukdommar har dock egna sjukhus i närheten. Kliniken hade 4 opererande specialister och ytterligare 4 konsulterande specilister knutna till sig. Chef för kliniken är David Wiesenfeld. Verksamheten vid kliniken är framför allt större kirurgi. Dentoalveolär kirurgi utförs enbart på medicinska riskpatienter. 2001-07-01 2002-06-30 hade man 2183 mottagningsbesök, 182 behandlingar under lokalbedövning, 311 behandlingar under narkos varav 145 var elektiva. Panoramat var: trauma, infektioner, ortognatkirirgi, tmj och patologi inklusive cancer. Det finns både privat och offentlig sjukvård i Australien. Royal Melbourne är ett offentligt sjukhus och vården är gratis. En stor del av klientelet kom från mindre bemedlade grupper. Det är ingen skillnad på vården, men vad gäller elektiv kirurgi så kan man privat välja kirurg och när man skall opereras. Man kan också få slippa att ligga på stor sal. Ett problem som vi hade var att det då och då ströks patienter då det inte fanns några sängplatser och då våra patienter oftast hade låg prioritet medicinskt så låg de ofta i riskzonen. Vid kliniken fanns det förutom jag en resident (Mark) som var i början av sin utbildning. Vår uppgift förutom att operera/assistera vid operation var att sköta mycket av det organisatoriska. Det fanns också två sköterskor knutna till mottagningen Men deras uppgift var att sköta mottagningen där även andra specialister arbetade (protetik, sjukhustandv, parod). Kliniken hade 1,5 operationsdagar per vecka. Utöver detta deltog vi med öron och plastik i gemensamma canceroperationer. Övrig tid användes till mottagningar och organisation av väntelista, operationer, planering av alla ortognat fall, inskrivning av patienter, akutverksamhet och ronder.(jag tror jag fick med allt) På operation så deltog jag alltid och man var mycket undervisande och lät mig alltid göra delar eller hela operationer. Eftersom så stor del av vården är privat så innebar det att specialisterna bara visade sig vid mottagningen en gång i vecka eller när vi opererade. Det var alltså jag och Mark som stod för kontinuiteten under veckan. Jourverksamheten delade vi med Royal Childrens Hospital. Man var oftast upptagen av något trauma eller infektion på helgerna. Under veckorna blev inte jag störd så ofta då akutmottagningen hade duktiga akutläkare som primärt tog hand om patienterna. Vi kunde sedan dagtid kunde handlägga dem. Varje måndag deltog jag i seminarieverksamhet för deras egna ST. En gång i månaden hade vi seminarium med ST ortodonti och diskuterade ortognatfall. En blivande ortodontist och jag förberedde fallen. En timme i månaden hade vi patologirond. Käkkirurgerna i Australien är numera dubbelutbildade. Man bytte system för ca 10 år sedan. De flesta börjar med direkt efter grundutbildningen och hela utbildningen efter tandläkarexamen inklusive läkarutbildning är 9 år. Specialistutbildningen är knuten till universitetet och stora delar får man bekosta själv. Käkkirurgin är inte ansedd som någon medicinsk specialitet utan tillhör the Royal College of Dental Surgeons. Vilket gör att det även där förekommer diskussioner med framför allt plastiken om vem som skall göra vad. Sammantaget så är jag mycket nöjd med min vistelse vid Royal Melbourne och med mina medarbetare och jag har fått lära mig mycket. Att tillbringa en tid i ett annat land är väldigt spännande. Det har också varit en vinst för familjen. Man är ganska beroende av varandra och man lever mycket närmare varandra. Mina två äldsta flickor har gått i lokal skola och trivts mycket bra. De har lärt sig hyfsad engelska och ett uttal som en annan bara kan drömma om. Vi har även haft tid att se oss om. Vi köpte en bil strax efter vi kom till Melbourne. Nästa varje helg var vi ute och såg oss omkring. En vecka i slutet av november var vi på östsidan söder om Sydney för att få lite varmare vatten. Jul och nyår tillbringade vi i Sydney. Med dessa ord vill jag rikta mitt stora tack till svensk käkkirurgisk förening som med ett generöst stipendium bidragit till att göra denna resa möjlig. Mikael Magnusson |